Livets om ett år

Här om dagen så fick jag en mycket fin, hemgjord, kylskåpskalender för 2013 av min vän. Jag satte upp den på kylskåpet och så började jag fundera på hur ser mitt liv ut om ett år? För ett halvår sedan hade den frågan varit lättare att svara på. Det hade blivit lika lite rätt som det blir om jag tänker på det idag förmodigen. Men då fanns vägen där.

Jag tror på medvetna val, inte så mycket på att saker bara händer. För mig är livet mer hanterligt om jag ser det så. Däremot tror jag på att det finns männsikor som är menade att vara tillsammans. Att göra varandra lyckliga. Ibland i en evighet, ibland under en kort period för att lära ut en läxa eller två. Och vi kan försöka undvika dessa människor men det går bara inte. Ibland vill jag bara vända ryggen till och springa. När personer käns läskiga. När saker känns kravlöst och för naturligt. Livet har lärt mig att det inte går men det gör inte att jag inte är sugen.

Om jag för ett år sedan, ungefär samtidigt som jag skrev mitt senaste inlägg här, hade försökt sia om livet idag hade jag aldrig trott detta. Och ändå vill jag inte göra saker annorlunda. Det måste ju vara det som är det viktigaste?

Jag stannar upp en stund och njuter av det jag har, inte strävar efter det jag önskar var.