Idag har vi varit och kollat på svägerskans hus som helt otippas blev påkört igår. Det känns sällan logiskt att någons hur blir påkört men verkligen inte deras så som det ligger. Nåja, de behöver ett nytt räcke och en ny supränna. Skönt att ingen blev skadad i alla fall!!
Annars är det jobb måndag-fredag. I morgon är det byggfest på jobbet, någon form av förfest till invigningen. Jag ska för första gången jobba i bygg-hjälm. Spännande! Och i morgon är det sambons födelsedag också. Ett år går fort.
Och på lördag kommer finbesök från Umeå! Längtar!!
Jag kom ju inte hem helt tomhänt från stan. En ny kalender, i form av en filofax. Åh! Den är så fin att det pirrar lite i magen (så är det när man är kalenderberoende som jag).
Sen så kollade jag igenom gamla bilder och slogs av hur nöjd jag är med Stina och Anders gästbok. Så kan det vara på en fredagskväll. Fridens
Idag var det roligt att komma hem, två roliga brev fanns på hallmattan.
Och i det första var det ETT PAKET! Och jag som fyller år i november...
Ett paket från fina Anna. Idag gick på stan idag och letade en ny fin anteckningsbok och så hade jag en i hemma! Tack tack för det! Tänk så glad en spontan vardagspresent kan göra en!
Jag har inte ritkgit hittat tid att blogga. Vilket är konstigt. Men jag har inte ritkgit haft energi heller. Men efter lite påtryckningar så kör vi.
Det har hänt en del sedan sist. Det jag är mest stolt över är min och sambons stooooorstädning. Blev lite ommöblering också. Vi har nu en fotölj i hallen vilket känns lite konstigt, men den står bra där. Så helgen blev städhelg och så födelsedagsfika och en ölrunda på stan. Trine tog ut den arbetssökande som behövde få se lite annat och jag tog ut mamman som behövde lite ensamtid. Grabbarna (alltså barnet, pappan och sambon) stannade hemma och kollade på publicservicetv. Så härligt kan det vara en lördag. Vi har sagt att vi ska ta oss ut var 6:e helg, får se hur det går. Sen så kom vi även på att vi skulle springa Göteborgsvarvet innan vi är 30. Jag ser två saker som vi kan ha missat i och med detta beslut:
1. Det är inte många år kvar tills vi är 30.
2. Göteborgsvarvet är en halv maraton. (2,1 M I L)
Nåväl, vi skulle då överraska många om vi verkligen gjorde detta. Nu kom jag att tänka på att jag och Stina ska åka Transirbiriska järnvägen innan 30. Det är mycket nu... :)
Annars så forsätter arbetssökandet sin gång. Och jobbet. Det är mycket jobb i veckan, skönt för då går veckan fort, men stressande för att jag inte hinner söka så mycket jobb. Vilket ekorrhjul. Och i morgon ska kaluffsen få sig en omgång! Det behövs så att säga.
Ja det blev ett smått splittrat inlägg, men jag avslutar med en bild på min senaste kärlek. Söt som socker!!
jag har problem med min blogger, när jag har skrivit ett inlägg och trycker på publicera inlägg så händer ingenting. Då måste jag gå till redigera inlägg, markera det och sedan trycka publicera.
Har någon annan varit med om detta och vet vad det beror på?
Jag har alltid varit en person som funderar mycket.
Som liten hade jag många frågor.
Som tonåring kunde jag ligga i timmar på min säng med en skiva på högsta volym och fundera. När jag inte ville fundera längre så tog jag en skiva jag inte kunde alla texter på och gjorde allt för att lära mig dem. Så fungerar jag nog fortfarande. Men nu finns det andra saker som tar fokus från funderingar. Livet som bara springer förbi och ibland hinner jag inte reflektera.
Här om dagen fyllde min bror 37. Vilket betyder att det då var sju år sedan jag gick längs Brook Gardens och ringde honom för att grattulera honom på 30årsdagen. Jag tömde mitt telefonkort. Jag kan som inte förstå att det gått sju år sedan. Sju år sedan jag bodde i London. Sju år sedan jag träffade Elin. Sju år. Åtta år sedan studenten. Igår satt jag med en annan Elin, hjälpte henne skriva CV och personligt brev. Hon tar snart studenten och hon har "vad ska jag göra nu panik". Jag minns den. Men på något konstigt sätt så har livet bara flytit på. Åtta år har rasat förbi. Mycket har hänt, mycket har varit tillfälligheter, vissa saker mycket medvetna beslut. Pluggade på komvux en sväng, hamnade på Scandic, London, Umeå, tunga beslut, fantastiska Umeå Syd, plugg, lycka, samboskap på 19,8 kvm, gammal kärlek som blir ny, examen, flytta 100 mil.
Jag känner att jag ibland bara avkastar saker som vardag och inte lyckas njuta. Men så ligger jag här, lyssnar på hög musik som jag kan innan och utan och funderar. Det finns så mycket som gör mig lycklig i livet! Ibland kan jag komma på mig själv att jag väntar. Väntar på att jag ska få ett jobb eller vad det nu kan vara. Det är en så skön insikt när jag förstår att livet är det som händer idag och det skiter fullstänigt i om jag har ett jobb eller inte. Jag har bara ett val och det är att göra det bästa av det. Så det så!
Idag är det lördag. Vaknade upp fullt övertygad om att det var fredag. Gårdagen gick nämligen i soffans tecken. Sambon har varit sjuk sedan i onsdags och igår var det min tur. Jag har aldrig haft så ont i halsen som jag hade igår, kunde nästan inte prata förän på kvällen. Så dagen spenderade i soffan men täcke, mjukisbyxor, tjocktröja och tjocksockar. Jag skulle gentligen jobba igår. Chefen blev sterssad då jag ska jobba hela helgen och det är mycket att göra. Men som jag sa till henne, jag har inte råd att vara sjuk så det är lugnt jag är tillbaka i morgon. Som tur är så är min kropp på samma linje, idag är det vara en vanlig förkylning, lite snuva och lagom hes. Kan helt klart jobba, men hoppas jag kan gömma mig i disken stora delar av kvällen. :)
Annars så rullar livet på. Vi har en himlans massa kanaler nu, konstigt nog är det inte något bättre utbud av saker att se ändå.. himla underligt. Däremot kunde jag se en otroligt dålig kärleksdravelfilm med Hillary Duff i morse. Det hade jag inte kunnat göra innan vi skaffade oss en himla massa kanaler. Sambon är ute och ska gå Linnemarsen, man betlar pengar för att gå över fyra mil. Jag fattar ingenting. Men det är säkert roligt.
Nej det var en himla massa av inget vettigt det där.
Länge sedan sist. Det har varit påsk. Vi åkte hem till norrland, underbart var det! Annars går dagarna ut på att söka jobb. Som vanligt. Jag börjar känna mig som en repad skiva när det gäller vad jag gör på dagarna, mitt personliga brev, hur jag svarar på folks frågor om hur det går och på hur mitt humör är. Vissa dagar så känner jag mig verkligen hoppfull, visst är dessa dagar färre än förut, men jag försöker. Men nu skulle jag verkligen behöva få komma på en intervju... känna att jag i alla fall är påväg i rätt riktning.
Vissa dagar är det outhärdligt jobbigt att söka jobb. Det är tur för mig att jag har världens bästa sambo som finns där och försäkrar mig om att allt kommer lösa sig. Men problemet är nog att det är bara jag själv som kan ge mig själv en klapp på axeln. Det är bara jag som vet hur hårt jag jobbar, eller hur lite jag gjort en dag. En av mina sista deltagare jag hade i coachning sa såhär till mig: "Jag måste bara få komma ut och visa att jag kan, för då skulle jag få ett jobb." Hon har så rätt. Jag känner att jag måste få komma och visa vad jag kan!! Men hur uttrycker man det till en potentiell arbetsgivare utan att låta allt för desperat?
Jag testar i alla fall nya saker, i BT kan man vinna en helsidesannons, min jobbannons kan du rösta på här. Flest röster vinner. Kom igen och rösta och säg åt alla du känner att rösta. ;)
Och jag är säker att allt kommer lösa sig för mig. Det skulle så gärna bara få ske i morgon typ... Bland annat ger Annas historia mig hopp. Hon sökte ett jobb som skulle tillsättas nu i vår, hon är mammaledig till i augusti men de valde att vänta med tillsätta tjänsten tills hon kan börja jobba. Det är häftigt tycker jag! Du har förtjänat det Anna!!
Musik har alltid varit min tillflykt i livet när den har behövts. Just nu går den här låten på högvarv. Jag älskar den, texten, hennes röst, alltihop.
