Pepp?

Länge sedan sist. Det har varit påsk. Vi åkte hem till norrland, underbart var det!
Annars går dagarna ut på att söka jobb. Som vanligt. Jag börjar känna mig som en repad skiva när det gäller vad jag gör på dagarna, mitt personliga brev, hur jag svarar på folks frågor om hur det går och på hur mitt humör är. Vissa dagar så känner jag mig verkligen hoppfull, visst är dessa dagar färre än förut, men jag försöker. Men nu skulle jag verkligen behöva få komma på en intervju... känna att jag i alla fall är påväg i rätt riktning.

Vissa dagar är det outhärdligt jobbigt att söka jobb. Det är tur för mig att jag har världens bästa sambo som finns där och försäkrar mig om att allt kommer lösa sig. Men problemet är nog att det är bara jag själv som kan ge mig själv en klapp på axeln. Det är bara jag som vet hur hårt jag jobbar, eller hur lite jag gjort en dag. En av mina sista deltagare jag hade i coachning sa såhär till mig: "Jag måste bara få komma ut och visa att jag kan, för då skulle jag få ett jobb." Hon har så rätt. Jag känner att jag måste få komma och visa vad jag kan!! Men hur uttrycker man det till en potentiell arbetsgivare utan att låta allt för desperat?

Jag testar i alla fall nya saker, i BT kan man vinna en helsidesannons, min jobbannons kan du rösta på här. Flest röster vinner. Kom igen och rösta och säg åt alla du känner att rösta. ;)

Och jag är säker att allt kommer lösa sig för mig. Det skulle så gärna bara få ske i morgon typ... Bland annat ger Annas historia mig hopp. Hon sökte ett jobb som skulle tillsättas nu i vår, hon är mammaledig till i augusti men de valde att vänta med tillsätta tjänsten tills hon kan börja jobba. Det är häftigt tycker jag! Du har förtjänat det Anna!!

Musik har alltid varit min tillflykt i livet när den har behövts. Just nu går den här låten på högvarv. Jag älskar den, texten, hennes röst, alltihop.

Fridens!