Funderingar på funderingar

Jag har alltid varit en person som funderar mycket.

Som liten hade jag många frågor.

Som tonåring kunde jag ligga i timmar på min säng med en skiva på högsta volym och fundera. När jag inte ville fundera längre så tog jag en skiva jag inte kunde alla texter på och gjorde allt för att lära mig dem. Så fungerar jag nog fortfarande. Men nu finns det andra saker som tar fokus från funderingar. Livet som bara springer förbi och ibland hinner jag inte reflektera.

Här om dagen fyllde min bror 37. Vilket betyder att det då var sju år sedan jag gick längs Brook Gardens och ringde honom för att grattulera honom på 30årsdagen. Jag tömde mitt telefonkort. Jag kan som inte förstå att det gått sju år sedan. Sju år sedan jag bodde i London. Sju år sedan jag träffade Elin. Sju år. Åtta år sedan studenten. Igår satt jag med en annan Elin, hjälpte henne skriva CV och personligt brev. Hon tar snart studenten och hon har "vad ska jag göra nu panik". Jag minns den. Men på något konstigt sätt så har livet bara flytit på. Åtta år har rasat förbi. Mycket har hänt, mycket har varit tillfälligheter, vissa saker mycket medvetna beslut. Pluggade på komvux en sväng, hamnade på Scandic, London, Umeå, tunga beslut, fantastiska Umeå Syd, plugg, lycka, samboskap på 19,8 kvm, gammal kärlek som blir ny, examen, flytta 100 mil.

Jag känner att jag ibland bara avkastar saker som vardag och inte lyckas njuta. Men så ligger jag här, lyssnar på hög musik som jag kan innan och utan och funderar. Det finns så mycket som gör mig lycklig i livet! Ibland kan jag komma på mig själv att jag väntar. Väntar på att jag ska få ett jobb eller vad det nu kan vara. Det är en så skön insikt när jag förstår att livet är det som händer idag och det skiter fullstänigt i om jag har ett jobb eller inte. Jag har bara ett val och det är att göra det bästa av det. Så det så!