Jag kommer helt ärligt inte ihåg min första kyss. Jag misstänker starkt att den var med Johannes. Vi började hos samma dagmamma när vi var ett och han var helt klart killen med stort K många gånger under min barndom. Men någon bra berättelse kan jag tyvärr inte bidra med.
För övrigt så gick jag och Johannes i samma klass till studenten, det är inte illa det.
Oj det är verkligen inte lätt det här. Det finns många drömmar, jag vet inte ritkgit hur jag ska skilja drömmarna från det som är planer eller önskningar. Finns det någon markant skillnad? Jag vet faktiskt inte.
Just nu drömmer jag om ett heltidsjobb. Att inte behöva oroa mig, jobba extra, stressa. Att få känna att jag har en plats. Det är verkligen så det känns, som om jag inte ritkgit har en plats än.
Det är nog det som blir skillnaden på drömmar och planer. Man kan verkligen drömma fritt. Så jag drömmer även om vita stränder och blåa hav, solen och värmen. Om att resa och se nya saker. Jag drömmer om att bo mitt i New York och känna pulsen och om att flytta hem till norrland. Att en dag magiskt bli ritkgit duktig och åtråvärd fotograf. Att leva i Stolthet och Fördom. Eller kanske i någon romantisk film från 50-talet?
Det bästa med drömmar är nog att dom är mina, jag behöver inte dela dem med någon om jag inte vill och ingen kan ta dem ifrån mig.
Och jag drömmer visst om mycket och jag är verkligen en äkta dagdrömmare. Nu får jag se vilka drömmer som kommer till mig i natt då jag med mig Huvudjägarna och går i säng.
Veckan är ju snart slut och den har inte varit så spännande. Så jag väljer att ta nästa vecka istället:
Måndag: Jobb på kontoret i Borås sedan jobb på hotellet heeela kvällen.
Tisdag: Teamdag med mina fantastiska kollegor och sedan jobb på hotellet heeela kvällen.
Onsdag: Möte med min jobbcoach. Jo det är snart, jag ska ha en jobbcoach! Ska bli så spännande! Då måndagen och tisdagen ser ut som de gör så misstänker jag att kvällen inte kommer innehålla så mycket spännande.
Torsdag: Jobb på kontoret i Göteborg. Sedan jobb på hotellet.
Fredag: Jobb på kontoret i Göteborg och på kvällen är det ju På Spåret!
Lördag: 30års kalas/fest/middag eller vad de nu har valt att kalla det.
Söndag: Efter att ha dubbeljobbat tre dagar så tror jag nog att jag vill ligga i soffan.
Tur dagens tema inte var i alla mina handväskor. ;) Älskar väskor!
Men i min handväska då:
plånbok (eller börs som vi fortfarande kallar det i norrland)
pillerburken (migrän och allergitabletter är ju ett måste. Man kan aldrig veta när migränen ska komma eller när man ska äta mögelost och dricka vin till. Ja det är till vinet och osten jag behöver allergitabletten. Migräntabletter hjälper tyvärr inte mot sådan huvudvärk som vin kan ge...)
tuggummi
ett par örhängen
busskortet
ipod
en bok (Jo Nässbös Huvudjägarna. För övrigt, alla pengar som han tjänar på den boken och filmen kommer gå till en stiftelse som betalar ut en halv miljon norska kronor till ett projekt som arbetar mot analfabetism i tredje världen.)
pennor
hårnålar
läppglans
ett annat örhänge (undrar vart maken är?)
Nu är faktiskt väskan tom så nu åker jag vill Trine och Theo för fredagsmys, Kalle ska på firmafest. Ja och så firar vi ett år i Borås. För för exakt ett år sedan var vi på vägarna med hela flyttlasset.
Hej, tar två i en idag. Vi börjar med "det här hade jag på mig idag". Då jag inte är någon sann bloggerska gå blir det ingen bild. Jag hade helt enkelt svarta leggings och en svart tunika med rosa rosor på. Mycket fin! Och den är faktiskt från GeKås, men jäkligt snygg ändå, helt klart mitt bästa fynd från den affären. Till detta hade jag mina nya Peter Pan skor. Love them!
Över till Mina syskon. Är du redo. Nu kör vi!
Här kommer Julias moderna syskonskara: Matte och Jonte, mina älskade storebröder från mammas sida. Alltså vi har inte samma pappa utan bara samma mamma. Och då de är väldigt lika sin pappa och vår morfar och jag är lik min pappa så är det svårt att se någon syskonlikhet. Den finns däremot där i personligheten. Micke och Robert, mina storebröder från pappas sida. Alltså pappa hade också två barn sedan tidigare när han träffade mamma. Har insett efter en bild på oss och pappa att det är svårt att förneka släktskapet, vi är sjukt lika! Terese och Tobbe, pappas frus barn. Anledningen till att jag byter till Lulemål när jag blir förbannad! ;) Tycker det är ett charmigt personlighetsdrag! Rebecca och Jonte (nej du läste inte fel och jag är inte förvirrad jag har två Jonte!) mammas mans barn. Dom två som jag tycker ska vara typ 13-14 år men Rebecca har börjat plugga på universitetet så det är dom tydligen inte! Helt sjukt!
Så var faktiskt syskonskaran utredd. Folk brukar vara förvirrade av den. Det kan ha att göra med att jag ofta säger "bror" istället för namn och det ställer till det. Till denna lista kan vi lägga elva syskonbarn! ELVA!! Det kan ju i och för sig också hjälpa till att förvirra folk. Många namn blir det i alla fall.
Och påtal om att tiden går fort: det är tio år sedan Erika åkte till Australien!Då det är något svårsmält för mig och jag inte ritkgit vet vad jag ska säga om det så citerar jag mamma: hur tusan blev ni så gamla?
Jag har börjat få många klagomål på dålig uppdatering. Det är ju helt befogat så nu är det dags att sätta igång med listan igen. Och jag sätter igång med ett tungt ämne.
Min tro. Jag tror. Men inte på något/någon som först gått via folkmun och sedan blivit nedskriven för en massa massa år sedan. Jag tror inte på något dömmande. Det som verkligen gör att det kryper under skinnet på mig är när männsikor tillskriver allt det bra, goda, härliga som sker i deras liv som verket av något större än de själva medans de sedan beskyller sig själv för allt det onda, dåliga, inte perfekta som händer. Jag vill även passa på att jag är fullt medveten om att inte alla som tror på bibeln (eller vilken Gudaberättelse de nu väljer att tro på) gör så.
Jag tror i grunden på människan. Människan kan göra så att bra, goda, härliga saker händer! Jag tror på mig själv och min förmåga. Jag tror även på att det finns något annat än de människor och djur som lever på jorden, jag har bara inget namn för det. Många gånger har jag velat tro på en Gud som kan hjälpa mig ta beslut, visa vägen, någon som tar hand om mig när jag inte trott att jag orkat ta hand om mig själv. Men det har aldrig fungerat för mig. Jag har, med hjälp från mina fantastiska vänner, fått ta hand om mig själv. Hittils har det fungerat bra. Mina vänner är mina änglar, dom som fångar mig när jag faller!
En av mina favoritlåtar en gospellåt (jag älskar gospel, fantastiska musik som rymmer så mycket känslor) och jag började tänka på den nu. Så här kommer den. Tänker alltid på fru Granat när jag hör denna.
