Den där födelsedagen

I morgon är det dags igen. Födelsedagen. Jag tänker alltid på samma sak dagen innan, hur det var när jag var liten, när jag inte kunde sova, bara längtade efter min dag. Nu är det oundvikligt inte samma sak längre, precis som julafton. Däremot så saknar jag mina födelsedagar jag hade i Umeå, när jag bakade tokmycket veckan innan och alla kom och hälsade på under samma dag. Hela min stora familj, kusinen och vännerna. Kaffebryggaren gick i ett under hela dagen och när jag la mig insåg jag att det mest matliknande jag ätit senaste dygnet var motoskaka. Så mysigt det var, att alla var där!

Jag älskar faktiskt att jag saknar saker och att jag kan plocka fram minnen som får mig att skratta. Det om något är ett tecken att jag haft det bra! Och att jag älskar att jag saknar saker är nog ett tecken på att jag har det bra där jag är idag.

Så från och med i morgon så är jag oundvikligt i "ni i 30-års åldern". Känner mig in en dag över 22 absolut max 25, sådär lagom nästanvuxen.


Andra saker som hände 6 november 1984:
- någon kvinna som bor i Damaskus blev stigmatiserad (får blödande sår som kristus)
- Ronald Reagan blir omvald i presidentvalet
- Madonna släppte singeln "Like a virgin"

Hoppas ni får en bra söndag, för det tänker jag ha med fika och härliga människor på besök!

Fridens!

Säg den lycka som varar..

.. är det inte så man brukar säga?

Igår natt gick min svärfar bort. Han som precis hade fått livet tillbaka i och med ett friskt hem där han hade möjlighet att ta sig ut ur lägenheten. Han som överraskade med att precis köpt en iPhone. Han som i lördags bjöd på "hembakta" punchrullar och drev med mig för att jag blivit smålänning. Han som var sambandscentralen för syskonen och hade koll på allt som hände.

Sakta börjar det gå in någonstans.

Saknad!

Livet som vi känner det?

Har fått härliga nyheter både igår och idag! Livet är allt bra häftigt ibland.

Nu är det så att det är inte min nyheter att berätta så jag får helt enkelt lämna det där.

Något jag däremot kan berätta om är att jag har beställt en ny mobil, så spännande är det för mig.

Och på jobbet är allt kanon, jag lär mig nya saker varje dag och har härliga kollegor. Dagarna flyger iväg, tycker det är måndag och fredag mest hela tiden. Det här sammanhanget jag har skrivit om flera gånger innan; så jädrans skönt att få tillhöra något. Att få bidra. Och idag fick jag så mycket lovord att jag visste inte vart jag skulle ta vägen. På onsdag blir det utbildning i Göteborg, härliga tider. Saknar faktiskt Göteborg en del.

Aja, låt oss hoppas på fler små uppdateringar på bloggen.

Fridens!

Jag är dålig på att blogga..

Detta har hänt sen sist:

om du inte okar läsa hela är här en resume: semestern var bra, jag åkte tåg från Borås till Arjeplog för att stanna i tre timmar, jag pendlar nu varje dag för att titulera mig personaladministratör, Tony har fått ett till syskonbarn och nu är Hilda och hälsar på!

Vi hade semester. Den var bra. Först Norge sen Skellefteå. Vi hade inte bäst väder men fick vara bland familj:

- Walter döptes. Och jag fick träffa underbara Walter för första gången och Teddy för andra! Det var en trevlig dag, och en trevlig fest som inte slutade på bästa sätt för min del. No more Jäger!

- min bror gifte sig med sin fina Magdalena! Vackra var dom!!

-det grillades och bakades pizza med fina vänner.

- Vi åkte till Luleå, fick umgås med annan bror och kids.

Sen var semestern slut. Vi åkte hem:

- Väl hemma återgick jag till att jobba på hotellet.

- Jag fick även åka på intervju till en kommun inte så långt bort.

- Sen fick jag åka på en annan intervju, långt bort!! Tåg upp till Arjeplog för att stanna där i tre timmar och sedan vända söder ut. Jag är själv lite imponerad faktiskt. Jag sover förvånansvärt bra på tåg (liggvagn såklart!).

-Sen ringde dom från stället inte så långt bort. Och jag åkte dit igen. Och dit åker jag nu varje dag, i alla fall fram till nyår. Trivs som fisken i vattnet och har hittat pendlingskompisar så jag oftast får åka bil. Annars sitter jag på buss 700.

- Ännu ett syskonbarn har tillkommit Nora, på sambons sida denna gång. Hon är mycket söt!

- Theo har fyllt ett, jag känner mig som en tant men: vart tusan tar tiden vägen?

- Och nu är Hilda och hälsa på! Solen skiner och det är varmt ute. Livet är härligt!

Fridens!

Blommorna är vattnade

i morgon åker vi! Tjoho!!

Första stoppet är Ålesund (91 mil) sen kör vi till Skellefteå (104 mil). I älskade Skell blir det dop och bröllop och en massa andra trevligheter. Längtar!

Sen så ska jag berätta om att jag idag varit förbannad: jag upptäckte att vid senaste inbrottet i förrådet så blev jag av med min stora fina röda resväska. Just den stora fina röda resväskan som var full av skor. Massor av skor. Mina fina skor, de som man anväder bara ibland, som jag har samlat på länge. Jävla skit!! Och så när jag, som det är, vänder på de kronor jag har. Och så vet jag att jag har ändå de skor jag behöver (även om jag alltid vill ha fler, såklart... gillar man skor så gör man). Och så är det någon idiot som stjäl dom!! Förmodligen till ingen nytta alls. Det är inga dyra skor, de får inget för dem om de ska sälja dem. Bland skorna fanns de fina röda skorna jag hade på bröllopen förra sommaren och mina fina svarta sandaler med kilklack. Skit också. Helt plötsligt kändes inte idén om att ställa ner skorna för att ha med plats i garderoben som någon snilleblixt längre. Håller er till era egna saker puckon!

Nåja, jag behöver ju inte säga att vi inte har något av vidare värde i vårt förråd längre.

Och när jag har vältrat mig i det här ett tag så vet jag att det inte är något stort problem, inte när man tänker på vad som hänt i Norge. Så därför går jag vidare!!

Fridens!

Det är så fruktansvärt roligt att se någon skratta så mycket att de måste springa och spotta ut en munfull med ostkrokar på altanen

Så det så!

Och i morgon är det dags att åka på semestertrip till Norge! Wihoo!!

Människans tragik

Sedan 17tiden igår har jag sett många timmar på norsk tv. Jag vet inte hur jag ska reagera. Det är ofattbart. Bara ofattbart. När jag vaknade i morse var det precis som en vän på facebook skrev: idag vaknar vi till en marddröm. 84 unga dödade. Och än är inte alla hittade. Det är ogripbara siffror. Och ändå är det bara vad det är för mig, siffror. Jag känner dem inte. Jag kan inte ens börja förstå hur deras familjer har det, deras vänner och framförallt de som var på ön.

Hur kan man göra så? Hur kan man skjuta barn? Det finns ingenting som berättigar hans handlingar.

Jag känner bara förtvivlan.

Många människor sörjer med er, om bara vi kunde göra något för att det skulle bli en gnutta bättre.

Just idag

känns det som om jag aldrig kommer få ett jobb.

Jävla berg och dalbanaliv. Är så trött på ams.se, alla positiva presentationer om mig själv, alla telefonsamtal, att hoppas, att söka jobb jag verkligen vill ha och sedan få det där "tack för att du lagt ner tid och visat intresse i vårt företag men..."-mailen. Trött på att inte veta vad jag ska göra nästa månad.

Återkommer en annan dag då allt känns mer positivt! Det är då tur att jag vet att den dagen kommer snart.

Det eviga klädvalet

I morgon har jag en intervju. Och så står jag framför spegeln. Eller egentligen började det i lördags när jag, halvt febrig och mycket snorig, drog på stan för att hitta kläder. Jag kom hem med en tshirt, en blus och ett par byxor. Byxorna sitter inte ens bra har jag upptäckt. Tshirten är okey, men känns inte rätt idag. Åter till idag: av och på med kläder. Bestämmer mig tillsut för kläder som jag ägt i över ett halvår. Sen ska jag stryka den vinnande tunikan och upptäcker en fläck på ryggen. Gah! Aja, någonstans i mitt virrvarr framför spegeln så inser jag att de inte kommer ge mig eller inte ge mig ett jobb pågrund av kläderna. Det är viktigt att se hel och ren ut, att passa in i gruppen men om jag har en vit tunika med blåa blommor eller en svart... Näe, det får faktiskt bero.

Nej i morgon ska jag skaffa mig ett jobb pågrund av den jag är och det jag kan, inte pågrund av en vit tunika med blåa blommor på!

Fridens!

Peter and Maria vill gifta sig

och de behöver hjälp, de har inte råd. De vill ha en förlovningsring, en klänning, en kavaj och en vit skjorta och livemusik.

Om de får in ritkgit mycket penger så ska de försöka få deras favoritartist Magnus Karlsson att spela på brölloppet. Och jag vill så gärna att de ska få ha honom där! Jag bidrog med det jag kan, driksen jag fått in de senaste dagarna. Minimibidraget är 50:-, det är mindre än en öl på krogen. Så skippa en öl på uteserveringen i helgen och bidra! :)

Fridens!

Postservice

Idag ringde det på dörren. Blir lika nervös varje gång detta händer på dagtid. Vem vill mig något på dagtid typ. Där stod en mycket nervös ung kille i postenuniform. Han börhar på en gång rabbla om att han faktiskt inte har öppnat vårt brev. Jag fattade ingenting tills jag ser ett kuvert han håller i handen som har tejpats igen. Han berättar att det är hans andra dag själv på rundan och hur han verkligen tycker om sitt jobb. Och jag hinner inte stoppa honom för att säga att det är okey, att jag tror inte han vill läsa vår post (det var ett vanligt vitt kuvert sånt som typ räkningar kommer i, inte ens en kuvert som ser ut att innehålla något spännande). Stackars stackars lilla postenkillen! Men bra service i alla fall, även om han nog tänkte mest på sitt jobb.

Jag hade själv en period då jag fick underlig post ibland, någon som hette Julia och hade ett liknade efternamn som var skriven på samma gata. Första gången var brevet från konofogden så jag slet upp brevet utan att reagera på att det inte var till mig. Det klistrade jag också igen och la i en brevlåda. Men vad nervös jag hann bli, kunde inte förstå vad det var jag inte hade betalat.

Nu är det dags för jobb, det är tokvarmt idag så det gäller att ladda med vatten!

Hoppas ni har det fint i värmen!

Fridens!

Och här kommer alla känslorna på en och samma gång

Igår åkte jag till Göteborg för att träffa mina gamla jobbcoachkollegor. Det var en kväll full av skratt!

Men så på bussen så kände jag något annat. Då insåg jag att vi kommer inte ses i morgon på jobbet, jag saknade dem. Och den känslan slog mig helt plötsligt, bara från ingenstans. Jag insåg att människan är fantastisk, för jag har förträngt allt detta för att orka med att inte ha någon plats, att sitta hemma och söka och inte komma någon vart.

Framförallt fick jag massor med energi från dessa fantastiska människor. Jag kände att jag är värd ett jobb med fantastiska kollegor. Jag fick för första gången på länge känna att jag haft tur sedan examen, tur att jag fått lära känna dem.

För första gången på länge kände jag att det kommer faktsikt gå vägen. För att jag är värd det, för att jag kan.

Så tack för igår, ni gjorde mer än ni kan ana!

'

Kom ihåg att ta hand om varandra!

Fridens

Uppskattning

För ett tag sedan så bestämde jag mig för att jag skulle bli bättre på att visa uppskattning. Att faktiskt säga när något är bra, att ge beröm. För det betyder så mycket när någon väl gör det.

Jag skickade ett mail till jobbcoachen och tackade. Han ringde dagen efter och var så glad att jag blev ännu mer glad! Jag är helt övertygad om att vi kan sprida mycket glädje genom att tacka människor som "bara gör sitt jobb", när vi tycker att de gör det ritkgit bra. När någon påverkar vår dag.

Idag fick jag såna tack på jobbet. Och jag älskar att jobba som servitris för då får jag känna att jag har ett värde, att jag tillför och att jag (oftast) gör ett ritkgit bra jobb. Men dom gångerna när någon tittar en i ögonen och säger tack, berättar att "Du gjorde ett ritkgit bra jobb", då känns det ännu bättre.

Ett annat fantastiskt exempel var när jag ringde till Södra Älvsborgs Sjukhus för att bli kopplad och när jag presenterar mig för telefonisten så grattade hon mig på namnsdagen. Hon gjorde mig också glatt överraskad.

Ta hand om varandra!

Fridens!

Saker som händer

Jag hade en fantastisk helg i Stockholm! Vänner, mat, världens sötaste tjej, vin, ostar, god banankaka, mysigt café, värme. Ja vad mer kan man önska sig? Lördagen spenderads hos Vickan och Daniel. Eller ja kanske inte ritkgit, men vi gick förbi deras hus och jag lärde busungen "prinsessvinkningen". Något ska man ju bidra med. ;)

Endast 56 minuter försenade på vägen hem, härliga SJ.

Vardagskänslan slog nog till lite väl hårt när jag väl var hemma, det var måndagmorgon och jag hade ingen stans att ta vägen. Att först ha helgbesök ena helgen och sedan fyra dagar senare åka iväg på besök gjorde att jag glömde bort den där "arbetssökandedetaljen". Jobbsökandet har blivit lidande och jag har ingen inspiration. Förhoppningsvis infinner den sig i morgon! Det måste den!! Ska i alla fall jobba några kvällar på hotellet vilket alltid är roligt.

Nog tjat om tråkiga saker. Att tänka på det hela tiden är nog just nu. Jag kan även tillägga att fotobloggen har fått några nya bilder. Bjuder på en liten förhandsvisning här som avslutning.

Kan det vara så att min vän har världens finaste tjej? (Blogger driver mig till vansinne, jag kan inte lägga bilden sist så därför är den överst i inlägget...)

Fridens!

Dom kom från fämmande vidder

Varför är det bara barnen som får ha roligt? En riddare, en prinsessa och en prins(essa?) på Torpa.

Och från främmande vidder är det väl inte. Men från bästa Umeå i alla fall.

Min vän personalvetaren tog med sig sin sambo socionomen och hips vips var vi ett glatt gäng på två personalvetare och två socionomer som hade några dagar tillsammans. Vi hann med mycket trevligheter; marknad, Torpa stenhus, mysigt fika, balkonhäng, några vinflaskor, grill, Göteborg och lite shopping.

Det var en otroligt härlig helg. Det har gått nästan 18 månader sedan jag och Sofia sågs och vi har haft sporadisk telefon och smskontakt. Och ändå var det som om det var nyss. Sanna vänner is the grej! Det visade sig även att våra sambos jobbat tillsammans en sommar. Som det kan bli.

Och nu är det dags att göra sig klar för nästa helgs händelser. På fredag tar jag tåget till Stockholm för att hälsa på kära vänner. Och till råga på allt är även Kajsa där på besök den helgen. Känner mig lite smått bortskämd just nu! Bortskämd av att få umgås med fantastiska vänner: H Ä R L I G T!!

Fridens!

Nål och tråd

Idag har jag sedan första gången på väldigt många år saknat min lärare Barbro från högstadiet. För att vara ärlig så är det länge sedan jag tänkte på henne. Men Barbro var syslöjdslärare och idag skulle jag sy nya gardiner till sovrummet. Och symaskinen ville verkligen inte samarbeta!! Ett tag kände jag att jag kanske skulle låta dessa två tygbitar ligga med nålar överallt till sista veckan i juli då jag skulle packa ner dem och ta med dem till mamma. Så vi slogs, symaskinen och jag i två timmar tills den bestämde sig för att kasta upp den vita flaggan.

Så pågrund av symaskinens tjurighet så hann jag inte sy klart ena gardinen innan jobbet. Men i morgon då jäklar. Och för mitt mentala välmående så hoppas jag att den fungerar på en gång.

Fridens!

jullasfoto.blogspot.com

Yes, min fotoblogg är uppe.

Kommer stadigt att fylla på med bilder där. Kika in!

Ditt och datt

Idag har vi varit och kollat på svägerskans hus som helt otippas blev påkört igår. Det känns sällan logiskt att någons hur blir påkört men verkligen inte deras så som det ligger. Nåja, de behöver ett nytt räcke och en ny supränna. Skönt att ingen blev skadad i alla fall!!

Annars är det jobb måndag-fredag. I morgon är det byggfest på jobbet, någon form av förfest till invigningen. Jag ska för första gången jobba i bygg-hjälm. Spännande! Och i morgon är det sambons födelsedag också. Ett år går fort.

Och på lördag kommer finbesök från Umeå! Längtar!!

Annars saknar jag mina fina föredetta kollegor.

Fridens!

Love at first sight

Jag kom ju inte hem helt tomhänt från stan. En ny kalender, i form av en filofax. Åh! Den är så fin att det pirrar lite i magen (så är det när man är kalenderberoende som jag).

Sen så kollade jag igenom gamla bilder och slogs av hur nöjd jag är med Stina och Anders gästbok. Så kan det vara på en fredagskväll.
Fridens

Published with Blogger-droid v1.6.9

Som två brev på posten

Idag var det roligt att komma hem, två roliga brev fanns på hallmattan.

Och i det första var det ETT PAKET! Och jag som fyller år i november...

Ett paket från fina Anna. Idag gick på stan idag och letade en ny fin anteckningsbok och så hade jag en i hemma! Tack tack för det! Tänk så glad en spontan vardagspresent kan göra en!

Det andra brevet som låg där var detta:

I augusti blir det bröllop! Tjoho!!

Vi kan alltså kalla det för en bra post-fredag.

Fridens!

Hur kan den arbetssökande sakna tid?

Jag har inte ritkgit hittat tid att blogga. Vilket är konstigt. Men jag har inte ritkgit haft energi heller. Men efter lite påtryckningar så kör vi.

Det har hänt en del sedan sist. Det jag är mest stolt över är min och sambons stooooorstädning. Blev lite ommöblering också. Vi har nu en fotölj i hallen vilket känns lite konstigt, men den står bra där. Så helgen blev städhelg och så födelsedagsfika och en ölrunda på stan. Trine tog ut den arbetssökande som behövde få se lite annat och jag tog ut mamman som behövde lite ensamtid. Grabbarna (alltså barnet, pappan och sambon) stannade hemma och kollade på publicservicetv. Så härligt kan det vara en lördag. Vi har sagt att vi ska ta oss ut var 6:e helg, får se hur det går. Sen så kom vi även på att vi skulle springa Göteborgsvarvet innan vi är 30. Jag ser två saker som vi kan ha missat i och med detta beslut:

1. Det är inte många år kvar tills vi är 30.

2. Göteborgsvarvet är en halv maraton. (2,1 M I L)

Nåväl, vi skulle då överraska många om vi verkligen gjorde detta. Nu kom jag att tänka på att jag och Stina ska åka Transirbiriska järnvägen innan 30. Det är mycket nu... :)

Annars så forsätter arbetssökandet sin gång. Och jobbet. Det är mycket jobb i veckan, skönt för då går veckan fort, men stressande för att jag inte hinner söka så mycket jobb. Vilket ekorrhjul. Och i morgon ska kaluffsen få sig en omgång! Det behövs så att säga.

Ja det blev ett smått splittrat inlägg, men jag avslutar med en bild på min senaste kärlek. Söt som socker!!

Fråga

jag har problem med min blogger, när jag har skrivit ett inlägg och trycker på publicera inlägg så händer ingenting. Då måste jag gå till redigera inlägg, markera det och sedan trycka publicera.

Har någon annan varit med om detta och vet vad det beror på?

Funderingar på funderingar

Jag har alltid varit en person som funderar mycket.

Som liten hade jag många frågor.

Som tonåring kunde jag ligga i timmar på min säng med en skiva på högsta volym och fundera. När jag inte ville fundera längre så tog jag en skiva jag inte kunde alla texter på och gjorde allt för att lära mig dem. Så fungerar jag nog fortfarande. Men nu finns det andra saker som tar fokus från funderingar. Livet som bara springer förbi och ibland hinner jag inte reflektera.

Här om dagen fyllde min bror 37. Vilket betyder att det då var sju år sedan jag gick längs Brook Gardens och ringde honom för att grattulera honom på 30årsdagen. Jag tömde mitt telefonkort. Jag kan som inte förstå att det gått sju år sedan. Sju år sedan jag bodde i London. Sju år sedan jag träffade Elin. Sju år. Åtta år sedan studenten. Igår satt jag med en annan Elin, hjälpte henne skriva CV och personligt brev. Hon tar snart studenten och hon har "vad ska jag göra nu panik". Jag minns den. Men på något konstigt sätt så har livet bara flytit på. Åtta år har rasat förbi. Mycket har hänt, mycket har varit tillfälligheter, vissa saker mycket medvetna beslut. Pluggade på komvux en sväng, hamnade på Scandic, London, Umeå, tunga beslut, fantastiska Umeå Syd, plugg, lycka, samboskap på 19,8 kvm, gammal kärlek som blir ny, examen, flytta 100 mil.

Jag känner att jag ibland bara avkastar saker som vardag och inte lyckas njuta. Men så ligger jag här, lyssnar på hög musik som jag kan innan och utan och funderar. Det finns så mycket som gör mig lycklig i livet! Ibland kan jag komma på mig själv att jag väntar. Väntar på att jag ska få ett jobb eller vad det nu kan vara. Det är en så skön insikt när jag förstår att livet är det som händer idag och det skiter fullstänigt i om jag har ett jobb eller inte. Jag har bara ett val och det är att göra det bästa av det. Så det så!

Sjukstugan är över

God lördag läsare!

Idag är det lördag. Vaknade upp fullt övertygad om att det var fredag. Gårdagen gick nämligen i soffans tecken. Sambon har varit sjuk sedan i onsdags och igår var det min tur. Jag har aldrig haft så ont i halsen som jag hade igår, kunde nästan inte prata förän på kvällen. Så dagen spenderade i soffan men täcke, mjukisbyxor, tjocktröja och tjocksockar. Jag skulle gentligen jobba igår. Chefen blev sterssad då jag ska jobba hela helgen och det är mycket att göra. Men som jag sa till henne, jag har inte råd att vara sjuk så det är lugnt jag är tillbaka i morgon. Som tur är så är min kropp på samma linje, idag är det vara en vanlig förkylning, lite snuva och lagom hes. Kan helt klart jobba, men hoppas jag kan gömma mig i disken stora delar av kvällen. :)

Annars så rullar livet på. Vi har en himlans massa kanaler nu, konstigt nog är det inte något bättre utbud av saker att se ändå.. himla underligt. Däremot kunde jag se en otroligt dålig kärleksdravelfilm med Hillary Duff i morse. Det hade jag inte kunnat göra innan vi skaffade oss en himla massa kanaler. Sambon är ute och ska gå Linnemarsen, man betlar pengar för att gå över fyra mil. Jag fattar ingenting. Men det är säkert roligt.

Nej det var en himla massa av inget vettigt det där.

Ha en härlig helg!

Fridens!

Pepp?

Länge sedan sist. Det har varit påsk. Vi åkte hem till norrland, underbart var det!
Annars går dagarna ut på att söka jobb. Som vanligt. Jag börjar känna mig som en repad skiva när det gäller vad jag gör på dagarna, mitt personliga brev, hur jag svarar på folks frågor om hur det går och på hur mitt humör är. Vissa dagar så känner jag mig verkligen hoppfull, visst är dessa dagar färre än förut, men jag försöker. Men nu skulle jag verkligen behöva få komma på en intervju... känna att jag i alla fall är påväg i rätt riktning.

Vissa dagar är det outhärdligt jobbigt att söka jobb. Det är tur för mig att jag har världens bästa sambo som finns där och försäkrar mig om att allt kommer lösa sig. Men problemet är nog att det är bara jag själv som kan ge mig själv en klapp på axeln. Det är bara jag som vet hur hårt jag jobbar, eller hur lite jag gjort en dag. En av mina sista deltagare jag hade i coachning sa såhär till mig: "Jag måste bara få komma ut och visa att jag kan, för då skulle jag få ett jobb." Hon har så rätt. Jag känner att jag måste få komma och visa vad jag kan!! Men hur uttrycker man det till en potentiell arbetsgivare utan att låta allt för desperat?

Jag testar i alla fall nya saker, i BT kan man vinna en helsidesannons, min jobbannons kan du rösta på här. Flest röster vinner. Kom igen och rösta och säg åt alla du känner att rösta. ;)

Och jag är säker att allt kommer lösa sig för mig. Det skulle så gärna bara få ske i morgon typ... Bland annat ger Annas historia mig hopp. Hon sökte ett jobb som skulle tillsättas nu i vår, hon är mammaledig till i augusti men de valde att vänta med tillsätta tjänsten tills hon kan börja jobba. Det är häftigt tycker jag! Du har förtjänat det Anna!!

Musik har alltid varit min tillflykt i livet när den har behövts. Just nu går den här låten på högvarv. Jag älskar den, texten, hennes röst, alltihop.

Fridens!

En salig blandning

Bilder från gamla mobiltelefoner i en total salig blandning.

Påväg till Arjeplog för att intervjua för C-uppsats.

Tony packar ihop lägenheten på Magistervägen

Fasters gullunge

Linslus, javisst!

Give me a smile!

Saknaden är stor, kärleken är alltid större! Bästa Tie!!

Världens bästa tjejer!

Ett blad i Stina och Anders gästbok.

Fina Jasmine på besök på universitetet. Det ska börjas i tid.

Vi lånade med oss en hund till norrland. Det var inte väl mött av Trine och Kalle, men han hade kul när han fick se lite annat. ;)

Handlat tvbänkar på Ikea.

Trine på Köket, noveber 2009

Ett försök att strukturera upp uppsatsen.

Första mjukglassen förra året. Undrar när första blir i år?

Ge vårjackan vårkänsla

köp en majblomma!

Jag gör alltid det, varje år. Det är en bra organisation och så blir ju vårjackan finare!

Det blev inte ritkgit så....

... men grym låt med härlig känsla! Jag har en rolig kusin! :)

Idrott

SkellefteåAIK har just förlorat SM-finalen.

Färjestad var bättre jag kan inte säga något om det. Men jag har följt AIK i många år, på olika sätt, men ändå följt först jakten på att gå upp i Elitserien och sen kampen att kravla sig upp i tabellen. Självklart är det med sorg i hjärtat jag ser att de inte kommer vinna SMguld. Men som varje gång jag ser vilken idrott som helst så blir jag så glad ända in i själen när jag ser vinnarna. OS är en stor gråtfest för mig. Det är så stort att se människor så jäkla lyckliga. De har just uppnått ett av sina stora livsmål och vi får se det live på tv. Vi får se repriserna och närbilderna. Höra om lyckan. Inget annat finns än lyckan av att vinna. Ingenting förutom det otroliga arbetet de lagt ner! Tänk hur många timmar de lagt ner på isen sen de var små pojkar. Tänder de har förlorat och ärren de fått. Tyvärr det samma sak för förlorarna. Eller förlorarna, de har ju vunnit silver, även om det inte är något som glädjer dem just idag. Aja, jag ska inte dravla något mer om det här. Svägerskan kan vara glad nu i alla fall, om hon lyckas lägga sonen innan halv åtta så kan hon se halv åtta hos mig för nu ska inte hockeyn störa.

Nu är i alla fall fotbollen igång igen och jag ska på söndag gå på min första fotbollsmatch. Det ni. Sambon har lovat att jag får köpa både kaffe och korv så då ska det väl vara värt det? Jag återkommer med reflektioner. Misstänker att det kommer vara kallt.

Fridens!

The love

Låt mig presentera senaste tillskottet i familjen: Walter. Kusin skickade lite bilder hon ville jag skulle leka med, och här är några av resultaten. Kan inte vänta till påsk då jag ska få träffa honom för första gången.

Det är helt enkelt kärlek!

Fridens

Har jag missat något?

Människor som känner mig vet att jag kan få utslag av jämställdhetsdiskussioner. Inte av anledningen att jag inte anser att kvinnor och män är lika värda. Jag anser bara att vissa saker är så fruktansvärt onödiga att lägga energi på. Jag är jättetacksam över att det finns en diskrimineringslag i Sverige. Jag är jätteglad att kvinnor och män har rösträtt. Jag är däremot ännu mer glad att vi har allmän rösträtt i Sverige (fram till 1924 var det bara män som genomfört värnplikt som fick rösta i Sverige, hur jämställt är det?). Kvinnor fick rösträtt i Sverige 1919, först 1986 fick vi allmän rösträtt för alla myndiga personer i Sverige. I alla fall det var inte riktigt det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om Bonnie Bergströms (ordförande för Liberala kvinnor) artikel ang. de nya svenska sedlarna, där personerna som ska pryda dem presenterades igår. Bonnies artikel kan ni läsa här.

Hon menar att "den hierarkiska ordningen kan härmed vara symboliskt bekräftad" eftersom att kvinnorna pryder de mindre valörerna medans männen har fått de stora pengarna. Kvinnornas värde kommer vara 620 kronor och männen 1250 kronor. Kvinnors underordning i Sverige (att vi tjänar 85% av det män gör) återspeglas i Riksbakens beslut enligt Bonnie.

Jag är kanske dum i huvudet, men jag känner mig inte underordnad. Inte i mitt förhållande (även om det just nu är så att min sambo tjänar betydligt mer pengar än mig), inte i min familj (även om jag är lillasyster till storebröder), har aldrig känt det på en arbetsplats, aldrig i skolan. Jag känner det heller inte av Riksbakens beslut av att de har Dag Hammarskjöld på 1000-lappen och Astrid Lindgren på tjugan. Jag har då hanterat betydligt mer tjugor i mitt liv än tusenlappar. Det tror jag gäller de flesta människor i Sverige. (Jag blev nästa lite ledsen över att Dag är på tusenlappen men av anledningen att jag skulle vilja att fler skulle undra över vem han var och ta reda på vad han åstadkom i sitt liv.)

Bonnie skriver vidare att om Riksbaken hade ansett att män och kvinnor var lika mycket värda så hade de gjort så att ett av könen prytt tusenlappen och så det andra könet prytt de övriga sedlarna. Jag tvivlar på att Bonnie hade varit särskilt nöjd om de satt en kvinna på tusenlappen och så män på de övriga fem sedlarna vi kommer att ha... Då hade det hanlat om att kvinnorna bara fått EN av sex och summan hade inte spelat någon roll. Men det är ju bara mina spekulationer.

Jag är av åsikten att vissa problem blir bara större om man ska belysa dem hela tiden. Och de tar bort fokus från det viktiga. Och ibland är det fasiken individens skyldighet att se efter sitt eget bo detta är något jag kände själv när jag fegade ur i ett löneanspråk, jag tror inte män tänker på samma sätt i exempelvis en sådan fråga utan de vågar kräva. Det "självförtroendet" kommer inte från hurvida kvinnor är på de mindre valörerna... Och det skulle definitivt inte komma om en kvinna var på tusenlappen som jag nästan aldrig ser.

Så jag undrar om jag missar något som jag borde känna. Men jag känner mig inte värd 620 kronor. Jag tillåter inte någon, man eller kvinna, att säga åt mig att jag är mindre värd, jag äger mitt eget värde.

Hockeymys

Polkaströssel gör mig glad.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Ooops

När jag gör ett misstag på jobbet kan följande saker hända: en gäst får fel mat. en gäst får inte sin öl. mina kollegor får lite mer att göra. De svenska Gripenplanen som skulle ansluta till Natoinsatsen i Libyen kunde inte lyfta idag för det fanns inte rätt bränsle på plats på basen i Sicilien. Asch då.

Psykbryt!

Kan någon berätta för mig VARFÖR i hela hvete som mina radbrytningar försvinner i mina inlägg??????? Jag blir tokig!

Puckspel

Det är SMfinal i hockey. Let´s go Skellefteå!! Jag hoppas de tänker fortsätta att spela som de gjorde i dagens andra period, annars är det kört. Annars jobbar jag en hel del på hotellet just nu, därav dålig uppdatering på bloggen. Har sökt en del jobb som jag är riktigt sugen på! Och nu skiter jag i möjligheten att bli besviken: nu hoppas jag verkligen på i alla fall två jobb! I want them bad!! Gick in en sväng på gamla jobbet idag, hade tur att några av Göteborgskollegorna var där. Det var fantastiskt roligt. Samtalet hamnade på hockeyspelare. Sofia som vill vara med i samtalet säger "Någon är ju med i en shamporeklam" Amelia & Julia: "Ååååh, det är Henrik Lundqvist, han är snygg" Sofia ser otroligt förvirrad ut. Amelia: " I vanliga fall är han sjukt snygg. Ja, alla har ju rätt till ett misstag." Skönt att du är så förlåtande Amelia. Sofia igen: "Sen finns det Sundin" Maria hoppar in i samtalet (Sofia körar in halvägs in i meningen): "JAA! Precis! Tvillingarna Sundin" Jag och Amelia bryter ihop. Det är underbart att de försöker vara engagerade för vår skull.

Vår värld

Jag vill börja inlägget med ett erkännande. Jag är arbetslös och ser mycket på skittv. Så var det sagt. Två saker som jag sett idag är anledningen till detta inlägg. Ett: jag läste min vän Annas blogg där hon idag skrev om sitt projektarbete i gymnasiet. Hon och några andra samlade in 300 000 till ett barnhem i Ryssland. De fick även möjligheten att åka dit och spendera 12 dagar där. Två: idag när jag väntade på att reklamen skulle ta slut på trean eller femman (där de har bäst skittv på dagtid) så tittade jag på "Efter tio". De hade några bilder från en utställning på Fotografiska. Det är en utställning om kvinnor och barn i Rwanda och hur folkmoden påverkat deras liv. Tillsammans som de visar dessa bilder så läser de en text som en av kvinnorna vittnat om. Hur hon blivit våldtagen och gravid. Hur hennes fästman blivi mördad under folkmorden. Malou säger efter detta inslag: Ja nu ska vi byta ämne helt och komma tillbakak till vår värld. Nästa del av programmet handlar om han filmrecencenten Ronny och hans familj och hur de ska komma i form. Gå ner i vikt. Jag stannade upp. Vår värld. Alltså där det inte sker folkmord. Där kvinnor inte blir våldtagna och inte har något annat val än att föda och uppfostra ett barn som är resultatet av en av de värsta brott som finns. Vår värld i ett I-land. Där vi klagar på skatter och dålig sjukvård. Där vi måste gå ner i vikt, baka kakor på proteinpulver för att mjöl är livsfarligt. Jag känner mig maktlös. Det finns så många som har det så dåligt, på ett sätt som man inte kan ta till sig, inte kan förstå. Senare under dagen får jag läsa om Annas resa på hennes blogg. Det är fantastiskt att det finns männsikor som hjälper andra. Att det finns de som engagerar sig. Att några gymnasietjejer kan samla ihop 300 000. Jag känner ofta att jag själv inte gör tillräckligt. Jag vill göra mer. Men jag känner i alla fall att det inte finns något som heter "vår värld" där Rwanda eller andra länder inte finns med.

Bio

Vi skulle städa idag, men som sambon sa: "Städa är tråkigt, vi går på bio istället". Sagt och gjort. Vi såg I am number 4. Låt mig berätta om filmen.

Snygg mystisk kille....

...måste flytta hela tiden för att han egentligen kommer från en annan planet. Han kommer till den otrooooligt tråkiga staden Paradise, Ohio. Blir kompis med skolans nörd och träffar den lite udda tjejen Sarah(och med udda menar jag att hon inte är en cheerleader utan att hon hellre fotograferar. Ja ni förstår ju, ni har sett amerikans film förut)...

Men elakingarna söker ju efter honom, har redan mördat nummer ett, två och tre. Och han är som titeln avslöjar nummer fyra. Så nu står han näst på elakingarnas lista, elakingarna (som är ruggigt lika Lord Voldamort för övrigt) ska döda alla nio som kom från den här planeten som nummer fyra kommer ifrån. Som ni förstår är detta inte så bra. Och så vidare...

Jag tyckte om filmen, det var som kärleksdravel och action i ett. Me like. Knappa två timmars underhållning. Jag är inte i extas men jag var absolut inte uttråkad. Den hade även någon form av Twilight-känsla. Vet inte ritkgit varför, kan ha med följande säker att göra: regnig tråkig småstad, övernaturliga snygg kille som blir kär i den otroligt förstående tjejen osv. Väljer att inte analysera det så mycket. Nåväl, om det fanns en tvåa hade jag kunnat se den på en gång. Sån är jag. Och om inte du är sådan vill du kanske se den bara för att få titta på detta i två timmar (hittade den när jag skulle söka upp bilder från filmen och kunde som inte bara låta den vara. Samtliga bilder är lånade från imbd.com).

Och i morgon är det städdag.

Fridens

Published with Blogger-droid v1.6.7

Livets sockertopp

that was then.

Hittade en bild från förra helgen. vi hade någon form av åldersnojasläng under helgen, men vi ser ut som fjorton på bilden så vad oroar vi oss för? ;)

Published with Blogger-droid v1.6.7

Skämmes så dålig uppdatering.

Uppsala var härligt:
kalas- inte för att jag kände födelsedagsbarnet
vin- kommentarer känns överflödiga
tacos- det var ju fredag, även i uppsala
en hel massa avsnitt av nya serien Off the map- inte så imponerad i början. Vi kunde som räkna ut varje twist (NEJ vi har inte sett för mycket serier)
mojito- godaste drinken? Jag vet att du inte håller med Hilda.
SMfinal i bandy- inte för att vi tittade men det fanns nog många andra som hade det härligt i Uppsala den dagen)
nördprat om sånadära natursaker- läs: fackspråk (alltså latin) om vetrinärgrejer. Jag fick ständigt påminna mig om att jag är bra på andra saker och och att naturgrejer aldrig varit min starka sida. Och det var inte så mycket nördprat heller för den delen. Och när det väl var var Hilda vänlig nog att förklara det på "vetrinär för beteendevetare".
skratt- även här känns kommentarer överflödiga
älskade Hilda- ingen tid i världen kan förändra något, när vi sitter där är det som igår vi gick på gymnasiet och umgicks varje dag.
snöstorm- fredagen på stan var inte rolig
solsken- jodå, även om vi stängde ut den hela lördagen då vi hade seriedag. På söndagen njöt vi dock av en prom ute i solen.
Pirathunen- fundera på den du.
Grym lördagsbrunsch- pancakes, scones, färskpressad juice. Mmmm!
Once more, whit feeling- vet du inte vad det är? Har du missat musikalavsnittet av Buffy? Det är helt klart en klassisker!

I övrigt har jag idag varit en fantastisk sambo och bakat till Ts möte på jobbet i morgon. Så snäll är jag. Självklart har jag bullpåsar till svägerskan också. Jag provade idag en ny sak: krossad blockcholkad i bullarna. GOTT!

Avslutar med Skellefteå för faaan! Kom igen nu!!

Fridens!

Det här med jobbsökande...

Är verkligen en berg och dalbana. Börjar känna mig hopplös igen. Det kommer och går. När kommer luckan som gör att jag kommer in??

Nej, inga fler tråkigheter.
I morgon är en ny dag med nya möjlighete!
Fridens

Published with Blogger-droid v1.6.7

Bloggdöd?

Ja i några dagar i alla fall.

Helgen gick åt, jag jobbade. Då sambon var bortrest så passade jag på att se alla avsnitt jag inte sett av How I met your mother och romantiska komedier. Kan passa på att tipsa om Letters to Juliet, amerikansk tjej som hittar ett gamlat brev, träffar tanten som skrev brevet och hennes snygga barnbarn (som självklart är britt) ja och så vidare. Absolut inget mästerverk men helt klart värt tiden i alla fall för mig som är sucker för kärleksdravelfilmer.

Sen såg jag även Burlesque. Christina Agulera och Cher. Dans, intriger, snygga killar (McSteamy hallå!), sång och helt fantastiska kläder. Jag vill bara flytta till LA och jobba på Burlesqeklubb! Och om inte allt det låter lockande, se filmen bara för att den har så fruktansvärt snygg framsida:

För övrigt så är det ju otroligt att Cher fortfarande kan sjunga, hon kan ju knappt röra munnen. Men hennes röst kan jag absolut inte klaga på.

Om åtta dagar åker jag till Uppsala! Längtar som en tok!!

Fridens!

Sol i sinne

När Borås bjuder på tråkigt grått väder får man ta solen med sig.

Fridens

Back in the days

(Bilden är passande nog lånad av UNO.K, vars ägare står för några av samtalen som är nämnda nedan)

Dricker rabarbergrädd-te. Har inte gjort det sedan tiden då jag hängde på Ainas så fort tillfälle gavs. Och hips vips är jag tillbaka där, Ainas har satt sina spår med sin 60tals inredning (skinnklädda väggar, i mörkrött. Slå det om ni kan). Och när jag inte drack te så drack man cappuccino. Då menar jag inte en såndär fin flashig sak gjord på färskmalda bönor utan en sådan som man köpte en liten påse och blandade i varmt vatten.

Vilken tur människan är som har sina minnen! Jag sitter nu i soffan och återupplever roliga samtal som utspelats där eller känslor som känts så starka att de skulle kunna kväva en - genom en kopp te.


Fridens!

Ironin

Då jag idag hade min första dag som heltidsarbetslös så gick jag, jobbcoachen som ej får fortsätte på grund av arbetsbrist, till arbetsförmedlingen för att skriva in mig på 100%. Till historien hör att det skrivs ut färre beslut om jobbcoachning nu. Arbetsförmeldingen har inte råd längre. Debatten om hurvida coachningen ger resultat har även rasat. Eller reportrarna har ställt sig frågande till hurvida jobbcoachningen gett fler jobb i Sverige. Jag ska inte gå in närmare på idiotin i att uttrycka sig på det sättet utan jag beskriver bara det jag hörde när jag var inne på Arbetsförmedlingen:

Två tjejer sitter vid datorerna och skriver in sig.
- Vaddå? Vad är referenser? Alltså som i skolan till en bok eller?
Andra tjejen bara rycker på axlarna.Och den arbetslösa jobbcoachen ut genom dörrarna.
Livets ironi.

Fridens!

Varför hon sitter där hon sitter

...inga jordskalv där vi bodde
ingen frös och ingen svalt
men det skälvde när du rörde vid mig...

... jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
och kanske undrar över mig...

... det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så så tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan brisera snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig...




... med vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig"

-Hjärterdams sista sång, Lars Winnerbäck

Fridens!

Vad jobbar du med?

Jag tänker ofta på att försöka bli bättre på att använda ordet "jag" istället för "man". För ofta när jag säger "man" så menar jag ofta "jag". Men det käns bättre att distasiera mig själv eller tillskriva mig en grupp istället för att helt äga mina åsikter, tankar och känslor. Så det jobbar jag med!

Och nu skulle jag ha kunnat skriva massor på ämnet "jag" och "man" men meningarna ovan sammanfattar det ganska bra. Och annars så tycker jag att nya SJ-reklamen är ganska rolig. Och att semlor är löjligt gott!

Godnatt och fridens!