Människor som känner mig vet att jag kan få utslag av jämställdhetsdiskussioner. Inte av anledningen att jag inte anser att kvinnor och män är lika värda. Jag anser bara att vissa saker är så fruktansvärt onödiga att lägga energi på. Jag är jättetacksam över att det finns en diskrimineringslag i Sverige. Jag är jätteglad att kvinnor och män har rösträtt. Jag är däremot ännu mer glad att vi har allmän rösträtt i Sverige (fram till 1924 var det bara män som genomfört värnplikt som fick rösta i Sverige, hur jämställt är det?). Kvinnor fick rösträtt i Sverige 1919, först 1986 fick vi allmän rösträtt för alla myndiga personer i Sverige. I alla fall det var inte riktigt det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om Bonnie Bergströms (ordförande för Liberala kvinnor) artikel ang. de nya svenska sedlarna, där personerna som ska pryda dem presenterades igår. Bonnies artikel kan ni läsa här.
Hon menar att "den hierarkiska ordningen kan härmed vara symboliskt bekräftad" eftersom att kvinnorna pryder de mindre valörerna medans männen har fått de stora pengarna. Kvinnornas värde kommer vara 620 kronor och männen 1250 kronor. Kvinnors underordning i Sverige (att vi tjänar 85% av det män gör) återspeglas i Riksbakens beslut enligt Bonnie.
Jag är kanske dum i huvudet, men jag känner mig inte underordnad. Inte i mitt förhållande (även om det just nu är så att min sambo tjänar betydligt mer pengar än mig), inte i min familj (även om jag är lillasyster till storebröder), har aldrig känt det på en arbetsplats, aldrig i skolan. Jag känner det heller inte av Riksbakens beslut av att de har Dag Hammarskjöld på 1000-lappen och Astrid Lindgren på tjugan. Jag har då hanterat betydligt mer tjugor i mitt liv än tusenlappar. Det tror jag gäller de flesta människor i Sverige. (Jag blev nästa lite ledsen över att Dag är på tusenlappen men av anledningen att jag skulle vilja att fler skulle undra över vem han var och ta reda på vad han åstadkom i sitt liv.)
Bonnie skriver vidare att om Riksbaken hade ansett att män och kvinnor var lika mycket värda så hade de gjort så att ett av könen prytt tusenlappen och så det andra könet prytt de övriga sedlarna. Jag tvivlar på att Bonnie hade varit särskilt nöjd om de satt en kvinna på tusenlappen och så män på de övriga fem sedlarna vi kommer att ha... Då hade det hanlat om att kvinnorna bara fått EN av sex och summan hade inte spelat någon roll. Men det är ju bara mina spekulationer.
Jag är av åsikten att vissa problem blir bara större om man ska belysa dem hela tiden. Och de tar bort fokus från det viktiga. Och ibland är det fasiken individens skyldighet att se efter sitt eget bo detta är något jag kände själv när jag fegade ur i ett löneanspråk, jag tror inte män tänker på samma sätt i exempelvis en sådan fråga utan de vågar kräva. Det "självförtroendet" kommer inte från hurvida kvinnor är på de mindre valörerna... Och det skulle definitivt inte komma om en kvinna var på tusenlappen som jag nästan aldrig ser.
Så jag undrar om jag missar något som jag borde känna. Men jag känner mig inte värd 620 kronor. Jag tillåter inte någon, man eller kvinna, att säga åt mig att jag är mindre värd, jag äger mitt eget värde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar