Ironin

Då jag idag hade min första dag som heltidsarbetslös så gick jag, jobbcoachen som ej får fortsätte på grund av arbetsbrist, till arbetsförmedlingen för att skriva in mig på 100%. Till historien hör att det skrivs ut färre beslut om jobbcoachning nu. Arbetsförmeldingen har inte råd längre. Debatten om hurvida coachningen ger resultat har även rasat. Eller reportrarna har ställt sig frågande till hurvida jobbcoachningen gett fler jobb i Sverige. Jag ska inte gå in närmare på idiotin i att uttrycka sig på det sättet utan jag beskriver bara det jag hörde när jag var inne på Arbetsförmedlingen:

Två tjejer sitter vid datorerna och skriver in sig.
- Vaddå? Vad är referenser? Alltså som i skolan till en bok eller?
Andra tjejen bara rycker på axlarna.Och den arbetslösa jobbcoachen ut genom dörrarna.
Livets ironi.

Fridens!