Vår värld

Jag vill börja inlägget med ett erkännande. Jag är arbetslös och ser mycket på skittv. Så var det sagt. Två saker som jag sett idag är anledningen till detta inlägg. Ett: jag läste min vän Annas blogg där hon idag skrev om sitt projektarbete i gymnasiet. Hon och några andra samlade in 300 000 till ett barnhem i Ryssland. De fick även möjligheten att åka dit och spendera 12 dagar där. Två: idag när jag väntade på att reklamen skulle ta slut på trean eller femman (där de har bäst skittv på dagtid) så tittade jag på "Efter tio". De hade några bilder från en utställning på Fotografiska. Det är en utställning om kvinnor och barn i Rwanda och hur folkmoden påverkat deras liv. Tillsammans som de visar dessa bilder så läser de en text som en av kvinnorna vittnat om. Hur hon blivit våldtagen och gravid. Hur hennes fästman blivi mördad under folkmorden. Malou säger efter detta inslag: Ja nu ska vi byta ämne helt och komma tillbakak till vår värld. Nästa del av programmet handlar om han filmrecencenten Ronny och hans familj och hur de ska komma i form. Gå ner i vikt. Jag stannade upp. Vår värld. Alltså där det inte sker folkmord. Där kvinnor inte blir våldtagna och inte har något annat val än att föda och uppfostra ett barn som är resultatet av en av de värsta brott som finns. Vår värld i ett I-land. Där vi klagar på skatter och dålig sjukvård. Där vi måste gå ner i vikt, baka kakor på proteinpulver för att mjöl är livsfarligt. Jag känner mig maktlös. Det finns så många som har det så dåligt, på ett sätt som man inte kan ta till sig, inte kan förstå. Senare under dagen får jag läsa om Annas resa på hennes blogg. Det är fantastiskt att det finns männsikor som hjälper andra. Att det finns de som engagerar sig. Att några gymnasietjejer kan samla ihop 300 000. Jag känner ofta att jag själv inte gör tillräckligt. Jag vill göra mer. Men jag känner i alla fall att det inte finns något som heter "vår värld" där Rwanda eller andra länder inte finns med.