Ett annat ögonblick

Jag är helt slutkörd. Jag har jobbat 12,5 timmar på hotellet idag.

07.30 Börjar jobba

08.30 196 gäster kommer och fikar

11.30 196 gäster äter lunch

14.30 196 gäster kommer och fikar

17.30 75 gäster kommer och äter

20.00 Julia går hem

Det känns som jag har spenderat dagen med att gå och koka kaffe. Det har i alla fall varit en kul dag med mycket att göra och som vanligt härliga kollegor. Kan vi har suttit max en timma? Nåja, jag kan säga att jag är reält stum i benen.

I alla fall över till ett annat ögonblick.

Jag kan inte komma på ett enda ögonblick just nu. Det pirrar för mycket i benen. Ryggen ömmar. Och jag vill bara lägga mig i sängen.

Jag kan berätta om ett öngonblick jag längtar efter; när hjärtevännen är här. Alla dom ögonblicken när hon är här och hälsar på mig! Snart är hon här!!

Fridens!

Hemlisar

©

Den här månaden

Ohoj!

Den här månaden alltså: FEBRUARI har inneburit/ska innehålla:

en 30års fest. Men jag var ju sjuk, och sen så visade det ju sig att det var en bröllopsfest (läs förra inlägget, är fortfarande bitter).

jobb på kontoret.

hårklippning (vet inte hur och har ångest och har lite lust att sätta mig på ett flyg till kusin och böna och be henne ta hand om mig)

besök från hjärtvännen! LÄNGTAR

bokning av biljett till Uppsala! Och hem också, såklart.

jobb på hotellet (som exempelvis i morgon, ska jobba minst 14 timmar och jag är forfarande inte helt kry, kommer bli toppen)

möten med min coach! Jag är så sjukt peppad!!

Sen tror jag inte att jag har något mer inplanerat... Det kändes lite... Aja det kommer säkerligen att fyllas på med både det ena och det fjärde.

Fridens!

Det ångrar jag

Vilket lätt tema för dagens blogg!

Jag ångrar att jag var sjuk igår. Skulle ju på 30årsfest, vilket visade sig vara en bröllopsfest! Jag missade Trine och Kalles BRÖLLOPSFEST!! Pågrund av en dum förkylning. Vad deppad jag är!

Sen så finns det andra saker jag ångrar i livet. Små och stora saker. Eller jag vet inte om jag ska säga ångrar, det finns en hel del tänk om! Tänk om jag inte hade börjat plugga då, tänk om jag aldrig sökt just det jobbet. Sen är det ju så att jag tror på någon form av mening med allt som händer så jag blir ju lite förvirrad av att tänka tänk om. Så nu lägger jag ner det här inlägget. Jag är ledsen för att jag missade festen igår.

Favoritfödelsedagen

Jaha, jag fortsätter på listan.

Min favoritfödelsedag. Jag vet inte. Vilken svår fråga... det är som om jag inte kan komma på en enda födelsedag just nu. Då åldersnojjan kom för några veckor sedan så gör jag mitt bästa att inte komma ihåg en enda födelsedag. Nååå. Skämt å sido! Jag har faktiskt svårt att komma på min bästa, födelsedagar har väl aldrig varit något jättestort.

Det blev ju ett ritkgit tråkigt inlägg det här. Är så trött att ögonen går i kors. I morgon är det trettiårsfest och jag hoppas att rösten är återställd då!

Ha en härlig fredag!

Jag känner mig förvirrad.

Fridens!

KÄRLEK

Minnet

Har fått ta lite paus i bloggandet då. Mycket jobb i veckan och hips vips så är den över, i morgon är det fredag och jag har inte haft torsdagsmys-känslan idag. Konstigt.

I alla fall, dagens rubrik är: mitt favoritminne.

Det finns ju så många minnen att välja bland. Men det första som jag kom att tänka på var när Hilda låste in Teckla (alltså hennes toypudel, och detta var när hon var valp) i sin bil på mammas uppfart. Ja den enda nyckeln, den var på passagerarsidan under hunden. Och det var sommar och varmt. Tilläggas bör även att Hilda just hade klippt sig och hon var inte helt nöjd. Vi försökte alla knep man kunde för att bryta sig in i bilen (ryktet säger att den enda som behövs är en glasspinne men vi lyckades inte). Min bror ringde till tippen för att höra om de hade någon ruta inne så vi kunde krossa en bakruta. Dom var dyra. Så min bror berättar hela historien och några minuter senare så kommer det en kille i svart mekarstass, getskägg och långt hår samt en bandana som med hjälp av en gammal antenn får upp dörren. Han vill inte ha betalt utan tycker att vi kan komma förbi med en kaka till tippen. Och eftersom han sagt VI så tvingar Hilda mig att följa med. Så där kommer vi, dagen efter den hemska upplevelsen, upptrippandes till tippen, i våra söta sommarkläder, Hilda bärandes på en kaka och jag på en toypudel. Och där sitter dom, de hårda grabbarna med någon shäfer och så. Och vi kommer med vår kaka. Vi letade upp räddaren i nöden, lämnade kakan illa kvickt och stack därfirån. Men vi kom ihåg Teckla i alla fall.

Vilket minne!

Fridens!