Har fått ta lite paus i bloggandet då. Mycket jobb i veckan och hips vips så är den över, i morgon är det fredag och jag har inte haft torsdagsmys-känslan idag. Konstigt.
I alla fall, dagens rubrik är: mitt favoritminne.
Det finns ju så många minnen att välja bland. Men det första som jag kom att tänka på var när Hilda låste in Teckla (alltså hennes toypudel, och detta var när hon var valp) i sin bil på mammas uppfart. Ja den enda nyckeln, den var på passagerarsidan under hunden. Och det var sommar och varmt. Tilläggas bör även att Hilda just hade klippt sig och hon var inte helt nöjd. Vi försökte alla knep man kunde för att bryta sig in i bilen (ryktet säger att den enda som behövs är en glasspinne men vi lyckades inte). Min bror ringde till tippen för att höra om de hade någon ruta inne så vi kunde krossa en bakruta. Dom var dyra. Så min bror berättar hela historien och några minuter senare så kommer det en kille i svart mekarstass, getskägg och långt hår samt en bandana som med hjälp av en gammal antenn får upp dörren. Han vill inte ha betalt utan tycker att vi kan komma förbi med en kaka till tippen. Och eftersom han sagt VI så tvingar Hilda mig att följa med. Så där kommer vi, dagen efter den hemska upplevelsen, upptrippandes till tippen, i våra söta sommarkläder, Hilda bärandes på en kaka och jag på en toypudel. Och där sitter dom, de hårda grabbarna med någon shäfer och så. Och vi kommer med vår kaka. Vi letade upp räddaren i nöden, lämnade kakan illa kvickt och stack därfirån. Men vi kom ihåg Teckla i alla fall.
Vilket minne!
Fridens!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar