Jag har just spenderat två timmar med att titta på Sex and the City, the movie. Den får mig alltid att tänka på när jag såg den första gången. Det var i Skellefteå och jag, Stina, Hilda och Erika var på bio. Diverse tråkigheter hänt och innan filmen började fick jag redovisa för dessa tre, mina närmaste vänner, om tråkigheterna. Så under filmens gång så inser jag att så som Carries vänner ställer upp för henne, så skulle just S, H och E ställa upp för mig. På alla sätt som är möjliga skulle dom finnas där för mig, och finns där för mig när jag behöver dem. Även när vi bor långt ifrån varandra, även om det ibland går löjligt länge mellan gångerna vi hörs, även om vi är i olika faser i livet så finns dom där! Det är dom tre som har sett mig när jag mått som sämst. Det är inför dessa jag har kunnat visa hur dåligt jag mått, eller de som tvingat mig att visa när jag försökt dölja. Det är dom som har trålamodet att gissa vad jag säger när jag ringt och gråtit så mycket att det inte går att urskilja mina ord. Dom som vågar säga saningen. Dom har gett mig styrkan att våga vara lycklig. Tillsammans med dessa tre har jag lärt mig att man måste chansa ibland. Utan mina tre bästa hade jag inte varit den jag är i dag. Och hur länge det än må ha gått sedan jag träffat någon av dem sist, och vad än som har hänt i livet så är vänskapen ändå där. Jag är lyckligt lottad!
Jag hoppas att jag aldrig kommer få veta hur mitt liv vore utan mina tre bästa!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar